Kotor

Hej grisar.

Igår fick jag reda på vem jag skulle dela cabin med. Idag fick jag reda på att hon snackade skit om mig och desperat försökte hitta någon annan som ville bo med mig, för hon ville inte göra det. För att hon inte gillar mig. Jag har alltså inte ens pratat med henne. Jag kollade runt lite och fixade så att jag inte behöver flytta in med henne, jag flyttar istället in till Martina, en tjej från Falun. Det känns bra. Och jag är inte ens ledsen för att de flesta är så elaka. Det överraskar mig hur lite det rör mig. Jag bryr mig inte. 

Jag funderade på att bli lite förälskad i Gustavo, en kadettvän från Brasilien. Men då blev han kär i mig, så då gick det över. Igår fick jag dock reda på att han lämnar skeppet imorgon, och det gjorde mig jätteledsen. Jag begriper visserligen oftast inte vad han säger, men han är väldigt söt och snäll. Men bra, då slipper jag hantera den här situationen med hans intresse. Dude, jag har inte tid. Eller ork.

Imorgon är min första dag som icke-trainee. Jag får min egen section på 10 sviter. ÅHGUD. Jag kommer aldrig vara ledig. Jag kommer vara fast på det här skeppet för alltid. Jag får väl se till att göra det nice.

Idag var jag på gymmet, och därefter tvättade jag håret i 45 minuter. Underbart. Man får passa på medan man har tid. Jag var nyss uppe på Monkey Deck och spenderade lite kvalitetstid med mig själv, och det behövde jag. Herregud, att man aldrig ska få vara ensam. Jag knackade på Gustavos dörr och berättade att vi andra tänkte gå upp vid 6 imorgon på Monkey Deck och se soluppgången och när vi seglar in i Venedig. Han följer med. Han frågade också om jag ville komma in och ta en öl med honom, jag avböjde. Det är så jobbigt att göra någon ledsen, herregud. För han blev verkligen ledsen. Puss Gustavo, tack för bekräftelsen. 

Idag har varit helt okej, men jag återkommer förmodligen efter imorgon och vill ta livet av mig. Vi hörs! :D:D:D