Kotor

Jag är bara så himla trött. Jag orkar nog inte.

Kotor

Jag trivs inte.

Kotor

Hej grisar.

Igår fick jag reda på vem jag skulle dela cabin med. Idag fick jag reda på att hon snackade skit om mig och desperat försökte hitta någon annan som ville bo med mig, för hon ville inte göra det. För att hon inte gillar mig. Jag har alltså inte ens pratat med henne. Jag kollade runt lite och fixade så att jag inte behöver flytta in med henne, jag flyttar istället in till Martina, en tjej från Falun. Det känns bra. Och jag är inte ens ledsen för att de flesta är så elaka. Det överraskar mig hur lite det rör mig. Jag bryr mig inte. 

Jag funderade på att bli lite förälskad i Gustavo, en kadettvän från Brasilien. Men då blev han kär i mig, så då gick det över. Igår fick jag dock reda på att han lämnar skeppet imorgon, och det gjorde mig jätteledsen. Jag begriper visserligen oftast inte vad han säger, men han är väldigt söt och snäll. Men bra, då slipper jag hantera den här situationen med hans intresse. Dude, jag har inte tid. Eller ork.

Imorgon är min första dag som icke-trainee. Jag får min egen section på 10 sviter. ÅHGUD. Jag kommer aldrig vara ledig. Jag kommer vara fast på det här skeppet för alltid. Jag får väl se till att göra det nice.

Idag var jag på gymmet, och därefter tvättade jag håret i 45 minuter. Underbart. Man får passa på medan man har tid. Jag var nyss uppe på Monkey Deck och spenderade lite kvalitetstid med mig själv, och det behövde jag. Herregud, att man aldrig ska få vara ensam. Jag knackade på Gustavos dörr och berättade att vi andra tänkte gå upp vid 6 imorgon på Monkey Deck och se soluppgången och när vi seglar in i Venedig. Han följer med. Han frågade också om jag ville komma in och ta en öl med honom, jag avböjde. Det är så jobbigt att göra någon ledsen, herregud. För han blev verkligen ledsen. Puss Gustavo, tack för bekräftelsen. 

Idag har varit helt okej, men jag återkommer förmodligen efter imorgon och vill ta livet av mig. Vi hörs! :D:D:D

Inatt hade jag en panikångestattack. Jag vaknade halvt av att jag i min dröm hörde en dörr stängas och hörde någon skrika att skeppet sjunker. Jag försökte i halvvaket tillstånd se var jag var, men det var kolmörkt, då vi givetvis inte har några fönster i våra celler. Eller jag menar hytter. Så jag letade och letade efter en utgång men jag hittade inte den och jag trodde att skeppet sjönk och att ingen ville hjälpa mig och jag bankade så hårt jag kunde i väggen och skrek och skrek för att någon skulle hjälpa mig och rädda mig.

Jag vaknade av att Lucretia väckte mig och frågade vad det var frågan om. Hon lugnade mig och jag grät och grät och herregud, jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Har varit skakis hela dagen efter den jävla drömmen.


Idag gjorde vi vårt sista prov och imorgon blir vi examinerade av kapten Bjarne Larsen. Jag har idag fått reda på att jag stannar på skeppet och att jag får en sektion med 10 sviter på Deck Six Aft. Joy. Jag kommer dö. Och jag kommer framförallt aldrig vara ledig.

Och embarkation day i övermorgon kommer suga. Jag hatar mitt liv.

Nej det är klart jag inte gör. Men jag är utmattad och har hemlängtan och ibland vet jag inte riktigt varför jag är här. Jag förstår inte syftet. Jag vet inte varför jag ska behöva jobba 11 timmar om dagen sju dagar i veckan. Men det är ju jag själv som valt detta. Det får jag påminna mig om.

Och jag vänjer mig kanske snart.
Jag ger det några veckor.

havet

Idag bråkade jag lite med min tränare, jag hatar tjejer. Och mitt liv. Men nu känns det bättre. Har andats lite på crew deck.

Tydligen har det redan börjats snackas skit om mig. Jag är varken förvånad eller ledsen. Sticks and stones may break my bones but words will never hurt me.

Messina

Idag har jag haft en liten low (gråta på jobbet, pga lakan, classic) och en liten high (eftermiddagspasset, jag fixade alla sju sviter jag blev tilldelad och minimalt med misstag gjordes). Jag har också varit på Sicilien, jag har fikat, tränat, sovit och jobbjobbjobbat. Igår lärde jag mig vika origamiblommor, och göra towel animals. Tänk vad man utvecklas som människa, va.

Ikväll har vi stand up comedy i Crew Bar. Imorgon har vi ice cream social på crew deck 14:30. Det är roligt att gör lite för oss.

Frågan är väl när i helvete jag ska sova.

Natten till idag drömde jag att jag var hemma. När jag vaknade och insåg var jag var. Aj mitt hjärta!
Men nu mår jag bra.

Imorgon tar vi nya highs and lows, okej? Helst bara highs.

Napoli

Igår var jag i Rom. Såg ett kolosseum. På kvällen var det uppvisning för personalen. Jag kände mig lätt om hjärtat.  Jag sjöng och dansade och drack lite rött vin. Allt var bra.

Nu känns allt inte så bra. Men jag har pratat med mamma och jag mår bättre. Igen. Allt går upp och ner hela tiden och det är lite svårt att hantera, men det går.

Idag började jag ha hand om mina egna sviter, och det var stressigt. Och linen change på det, ooooh shame, don't get me started. Nu ska jag vila. Natti.

Corsica

Kära logg.

Idag har jag genomlidit två panikattacker. Jag känner mig ganska trött. Men jag har varit i Frankrike i alla fall.

Palma de Mallorca

Wow, igårkväll efter provet (som jag glömt att vi hade men som jag fick alla rätt på ändå) fick vi reda på att vi skulle vara lediga idag på eftermiddagen. Jag blev så himla glad att jag nästan började gråta (det här med att känslorna blir lite mer extrema än vanligt ja...) och herreGUD. Det var som att jag fick mitt liv tillbaka. 

Så imorse jobbade jag och Portia igenom vår section, och sedan gick jag på lunch klockan 13. Därefter gick jag iland och körde ett intervallöpningspass vid hamnen, duschade, gick upp på Crew Deck med Carys och Alison för att plugga (och framförallt sola) och gick sedan ned till min cabin och tvättade håret. Underbart. Att orka och ha tid att tvätta håret. 

Vi gick sedan ut, klockan 18:30, tog shuttle bus in till centrala Palma de Mallorca, och satte oss och åt tapas och drack sangria. Det var vi kadetter (utom Gert från Sydafrika som är i karantän pga magsjuka) och Nic, Julian, Bernadette och en till asiat (förlåt men jag vet inte hans namn..). Och vi hade så himla trevligt. Vi hade plenty med tid efter middagen så vi gick till en bar. Tills vi insåg att vi eventuellt hade lite bråttom och att Nic definitivt skulle få en varning om vi var sena en gång till, då blev det chop chop chop och vi hittade tre taxibilar som kunde köra oss till skeppet. Andy, den EXTREMT sarkastiske säkerheteschefen på skeppet, sade när vi kom ombord "Well you seem to be a bit early, don't you?". Jag svarade "Oh I'm SO surprised to hear you being sarcastic!". Han log nog inombords, bakom sin enorma mustasch. 

Åh, jag känner mig så lycklig nu. Allt har löst sig med min standbylön, jag har äntligen fått prata lite extra med Nic, som jag velat göra ett tag men inte riktigt kommit mig för. Jag känner att jag verkligen varit mig själv precis hela dagen, inte kompromissat med mig själv, och den känslan är så jävla viktig för mig just nu. Det är ganska lätt att glömma sig själv och bara anpassa sig till andra när man delar ca 35 m2 med två andra tjejer och jobbar inpå människor exakt hela dagen. Jag har saknat den här känslan och jag älskar att den är tillbaka. Jag har min mamma, mina vänner. mig själv och att inte dricka kaffe att tacka för denna känsla. 

Och idag har jag sagt rätt namn till typ tio gäster, och jag är så himla stolt över mig själv. Och jag har tydligen fått väldigt fin kritik från alla håll och kanter. Och vi blir förmodligen första academy-gruppen Nic någonsin haft där ALLA blir examinerade, utan att någon blir underkänd eller hoppar av. Det känns bra. Vi skriver historia genom att jobba skiten av oss.

Imorgon är det jobb 8-13 och 18-22 igen som vanligt, men först ska vi till crew bar på efterfest när de öppnar kl 23 och sedan sova skiten ur oss. 

Åh. Jag vet inte om allt kommer lösa sig med allt, men just nu känner jag mig övervinnerlig. Tänk vad spansk mat och vin kan göra för självförtroendet. Och tänk vad JAG kan göra. 

Wow. 

Förresten; här är lite saker vi måste kunna inför provet imorgon:

Seabourns mission statement: 

Through genuine and intuitive service, we contistently deliver exceptional Seabourn Moments that delight our guests and create the worlds finest travelling experience.

Seabourn's twelve keypoints of service:

1. Always practice the four steps of service

-a warm and sincere greeting

-listen carfully to the guests requests and fulfill them properly

-anticipate guests needs whenever possible

-a pleasant farewell

2. Address guests by name when practical

3. Any crewmember who receives a complaint owns that complaint. He/she is responsible for the ensurance of guest satisfaction.

4. Never say no. Always offer alternatives when the request cannot be fulfilled.

5. Always remember the importance of teamwork and service to your co-workers

6. Communicate any guest problems to your fellow emplyees and management.

7. Be knowledgable of events and activities that takes place aboard the ship.

8. Do not be afraid to make mistakes if your efforts have the sincere intention to do your job in a better way. 

9.  When new things happens, look for the positive side.

10. Be a Seabourn Ambassador in your contacts, both aboard the ship and ashore. 

11. Treat company's property as if it was your own.

12. Have fun!

Jag ville bara berätta för er alla att jag kan detta utantill. Och att jag tänkte få alla rätt på provet för tredje gången i rad. 

Jag antar att det gör mig till en dålig människa att jag hoppas att jag är den enda som får det. 

Det gör inget. Puss och kram, godnatt livet.

Barcelona

Åh gud, hej.

Igår var embarkation day. Det innebär att en kryssning avslutas, alla (typ) gäster går av och en massa nya går på. Jag jobbade 13,5 timmar sammanlagt igår. KAN DU FATTA DET ELLER, hur TRÖTT jag var i FÖTTERNA? ÅH gud. Efter att kvällspasset var slut, ca 22, duschade jag och vi fixade oss. Sedan gick vi ut på klubb i Barcelona. Det var helt okej kul, jag drack ett glas vin (ja, ett. Har man mer än 1,8 promille på skeppet blir man avskedad. Så äre) och dansade och värjde mig från män som svärmade kring mig (haha, japp), och sedan blev jag skittrött. De andra ville ha "ONE MORE DRINK" men efter ett tag, vid 2, gick de med på att ta taxi till skeppet. Började kl 8 idag. Det. Tog. Emot.

Jag ligger och har en jävla hjärtklappning och ångest just nu, främst för att jag råkade kalla en av våra gäster vid fel namn och nu vågar jag inte berätta det för någon för jag skäms så mycket. Och för att jag druckit kaffe, givetvis. Men idag har jag varit jätteduktig på morgonpasset och blivit SKITSNABB.

Innan när jag bäddat en säng jättefint upptäckte jag en fläck på lakanet. Riv upp, gör om, gör rätt. FRUSTRATIONEN.

Jag saknar mamma.

Skinnet på mina fingertoppar börjar försvinna. Och vi har inte ens börjat med chemicals än.

Jag har börjat komma mer överens med några sydafrikaner. Min rumskompis däremot är nog arg på mig, haha, hon pratar inte med mig idag om jag inte tilltalar henne. Jag undrar vad hon hittat på för anledning, för jag har minsann inte varit elak mot henne. Jag tror hon kan vara ganska ambivalent. Igår var allting fantastiskt och åååh vi måste dricka massa vodka hihihiih grrlfriend oh mah gad. Idag är det ENTE så kärleksfullt inte. Men jag kan faktiskt bry mig mer. Ska bara bo med henne 2 veckor till, sen flyttar vi till 2-personshytt istället för 3! Och de är GIGANTISKA! Okej, de är mindre än mitt rum hemma, men jämfört med vår nuvarande hytt? Heaven.

Är lite all over the place, min ångest håller på att ta sönder mig och det känns som att jag har kanske 4 riktiga vänner på skeppet. Den ena heter Tania och är kort, fantastisk och skitrolig. Och den andra heter Carys. Hennes stil är lite Jag På Högstadet (åhgud) men hon är väldigt snäll och rolig. Jag gillar Kate också, och Isabell, en annan svensk stewardess. En av våra Assistant Housekeepers är svensk också. Fick reda på det igår när hon började prata svenska med mig och jag förstod inte vad hon sade då jag var förberedd på engelska. 

Folk är snälla, typ. Men jag måste nog be om ursäkt till Mr and Mrs Gill för att jag kallade dem Morrisey (ÅH GUD DET ÄR SÅ PINSAMT) och kanske också för att jag sade good morning när klockan var efter 14. :(

Klockan 16 är det Emergency Drill. Jag får alltid (ännu mer) ångest av dem. Vi kommer dö.

SKA SLUTA SVAMLA NU, natti.

Valencia

Idag har jag mått så himla mycket bättre. Utöver en liten ångestattack orsakad av koffein (ångest och enorma handskakningar, kanske ska lägga av med kaffet) har allt gått förhållandevis bra. Portia, min tränare, var hyfsat elak, men det var okej. Jag brydde mig inte. För jag vet att jag gör mitt bästa hela tiden, och hon är en galen sydafrikan som tror att hon är bättre än mig. Men egentligen är hon nog rätt snäll, och ibland ger hon mig - hör och häpna - god kritik också. Istället för att hela tiden fråga varför jag gjort eller inte gjort det och det. Herregud.

Anledningar till att jag mår bättre idag: 

1. Jag gör framsteg.

2. Stöd hemifrån, som betyder jättemycket. 

3. Stöd från mina kadettvänner.

4. Helt okej mat.

5. Idag var vi i Valencia, men jag följde min mammas råd och gick inte av. Jag gick upp på Crew Deck och solade istället, en timme, fick en fin (aka RÖD) bränna, gick sedan och vilade ett par timmar innan middag. 

Idag har jag jobbat 10,25 timmar och imorgon blir längre. Vi kommer till Barcelona imorgon och vi stannar över natten. Om jag orkar följer jag med ut lite, dansa dansa, bonda med stewardesser och skaka av lite stress (aka förlora sömn). Men vi får helt enkelt se. Vi är i alla fall inbjudna att följa med, och idag har jag fått mycket mer positiv energi från housekeeping-teamet. Allt man behöver göra är att vara lite dryg, le vid rätt tillfällen och vänta och se. 

Imorgon blir jobbigaste dagen hittills, har de gjort klart. Tydligen bölar typ alla på embarkation dag. Men idag grät minsann inte jag! Win. 

Puss, världen.

förresten, bilder.

Cadiz

Mitt lilla hem

Cadiz

 

Cadiz, jag och Tania och Carys och Lucretia.

Mitt lilla hem, i Cartagena.

Kate

Jag. Nämligen.

Cartagena

Oi, lite trött blir man efter en 9,5 timmar lång arbetsdag, men jag har varit iland i Cartagena, ätit, tvättat, hängt och fikat mellan jobbtimmarna, och sovit lite till råga på allt. Herregud vad dagarna är långa. Jag har varit här i sex dagar. Känns som sex veckor. Ibland känns det som att det kommer bli ett skitroligt äventyr och ibland känns det som att jag inte kommer klara av det. Det hade varit SÅ mycket lättare om inte mitt housekeeping-team varit fyllt av såna jävla FITTOR. De flesta är ganska otrevliga, negativa och dryga. Och rasister. Och tycker att jag är en jävla mes bara för att jag inte är elak mot alla, eller för att jag gråter ibland. Fuck them, jag bryr mig inte ett skit om vad de tycker om mig, men jag är trött på att de förpestar min tillvaro. 

På måndag kommer vi till Barcelona och då ska skeppet stanna över natten. HEJAHEJA ut i Barca! Om jag orkar, för herregud vad trött jag var idag efter att ha varit uppe till 2 igår. Vi hade English Pub Night i Crew Bar, jag hade röda läppar och vår Trainer hade förkläde och hatt med brittiska flaggan på. Två glas rödvin och en cola light, sedan gråta i duschen innan läggdags, min nya rutin. 

Oh how the mighty have fallen.

Men jag känner mig faktiskt, tro det eller ej, väldigt stark och positiv. Och det är det jag vinner med.

Gibraltar

Hej

Nu har det gått en stund, och jag har idag börjat gå on the floor och gå bredvid en annan stewardess. En svenska från Helsingborg vid namn Isabell. Så det har uppenbarligen hänt en del.

Igår läste vi en massa Basic Food Hygien, Safety, Sexual Harassment-lagar, pratade om dricks, lärde oss om de olika avdelningarna och deras officers och vad de har för ränder och färger på sina uniformer osv. Gud, jag lär mig så jävla mycket. Vi var i Cadiz, och på dagen gick vi ut och fikade, jag hittade goda nötter, vi sprang runt och kollade på staden. På grund av påsken var det en stor jävla parad på gång vid kyrkan, och vi trodde att vi skulle missa det. 

På kvällen gick vi ut igen för att ta drinks med vår utbildare Nick och med the crew pursor Julian och det var jättetrevligt. Vi var tvugna att vara tillbaka på skeppet 22:30 då vi skulle åka vidare kl 23:00. Kl 22:10 gick vi från restaurangen vi satt vid. Första vägen vi tog var blockerad av den jävla paraden. Andra vägen vi tog var blockerad. Tredje, fjärde och femte likaså. Alla vägar vi försökte ta blockerades av kristna spanjorer och poliser. Det slutade med att vi tog en ENORM omväg, vi fick springa i 20 minuter, vi blev 10 minuter sena till skeppet och det var lite pinsamt. Speciellt för Nick och Julian, skulle jag kunna tro, ombordpersonalen var icke glada. Det var vi dock, vi visste inte om vi skulle skratta eller gråta, så vi skrattade. Och svettades. Herregud. 

Idag har vi varit lite småbakis (trots att vi drack typ ingenting), lite trötta, haft Induction Training med planetens tråkigaste människa som också är SENVO (Safety Environment Officer), och därefter lektion och prov i Basic Food Hygiene. Jag var den enda i klassen som hade alla rätt, och jag är lite nöjd med det, va. Jorå såatteh. Efter det var det lunch, mer utbildning i Seabourns historia och framtid och vision och mission och allt det där man måste veta samt lära sig utantill. Vi pratade också om Norowalk Like Virus, D&V-incidents (Diahrreah/Vomiting) (Ja, det fanns faktiskt mycket att säga om det, tro det eller ej), skadedjur, kemikalier och rengöring. Det är MYCKET att lära. 

På middagsrasten som var 4 timmar gick vi ut i Gibraltar och vandrade och shoppade. Jag var på icke-shoppinghumör, jag gick mest och hade vätskebrist och var sjösjuk. Fast vi var på land, allt gungade. Men det var mysigt att bara strosa.

På eftermiddagen presenterades vi för hela housekeepingteamet och fick presentera oss själva. Än så länge tycker jag generellt sett att de verkar väldigt sammansvetsade lite ganska elaka. Jag vet inte hur jag ska kunna bli vän med någon. Det kändes ju inte så bra. Men det är säkert bara osäkerhet som känns i mitt bröst. Så på kvällen gick jag i alla fall först bredvid Isabell, och därefter fick vi utbildning i städning av lyxsviterna. Gud, så analt. Men fint blir det. 

Efteråt pratade vi lite med Nick, och gud vad jag gillar honom. Han bryr sig på riktigt, det är ball. Jag var SÅ JÄVLA NÄRA att bara bryta ihop och gråta livet ur mig när vi satt och pratade, men jag lyckades hålla det inne. När de andra tjejerna gick till crew mess och pluggade namn inför name recognition testet som jag redan kan utantill tog jag en LÅNG dusch, grät ut mina lungor och bekymmer och nu mår jag mycket mycket bättre. Jag är inte ledsen och jag vantrivs inte, jag hade bara en hel del känslor att få ut och processa. Det var underbart. Och så blev mitt hår rent på köpet. 

Imorgon ska jag gå bredvid ca hela dagen tror jag. Intense.

Godnatt.

och förresten...

Jag har ju inte skrivit ett skit om dag 1, men jag borde egentligen inte göra det nu, jag borde plugga in namn och positioner hos olika officers på båten nejförlåt jag menar skeppet. Och Food Hygiene och Housekeeping Manual. Ursäkta språkblandningen.

Men dag 1, för att sammanfatta: frukost på hotellet, buss till båten nejförlåt jag menar skeppet, vänta en stund, checka in oss, skriva på tusen papper, vänta ett tag, dricka lite kaffe, få en grand tour av skeppet innan gästerna gick på. Därefter lunch, säkerhetsutbildning, sedan chill, träffades igen efter att vi packat upp våra grejer i hytten och fått och provat våra uniformer. Mer utbildning, berättade om oss själva, lärde känna varandra, etc. Gick och lade oss.

Det var första dagen, men efter så många nya intryck och så många nya bekantskaper kändes det som att den var tre dagar lång. Insåg inte förrän på kvällen när vi lade oss att det var min första natt ombord.

Snart kan jag hela skeppet och alla 40 namnen på alla officers utantill. Jag är enastående.

Inatt åker vi in i en ny tidszon och skruvar fram klockan en timme. Det är därför bäst att jag pluggar lite, och sedan eventuellt FÖRSÖKER sova i alla fall. Det är svårt på ett skepp. När man har eldfobi och lite drunkna och dö-fobi på det. Tänk vilka irrationella rädslor man har.


GODNATT
 

1279

I cabin 1279 bor jag, crew 657, med mina två roomis Lucretia från Sydafrika och Kate från Danmark. Idag gick iland i Portimão, Portugal, solade lite, drack kaffe och köpte strumpor och klocka. Vi har i övrigt haft Induction Training (säkerhet), Basic Food Hygiene-utbildning, en andra rundvisning, en utbilning i hur viktigt det är med Name Recognition, läst om företagets historia, och ladi-da, ladi-da. Lala. Vi har också träffat kapteten och de andra cheferna i The Bridge, ätit av maten i Crew Mess som är SVINGOD (obs skojar ej, tusen gånger över min förväntan), hängt lite på Crew Deck (även kallat Monkey Deck), samt chillat lite i vår hytt. Jag trivs superbra hittills, mina roomies är skitbra och vår utbildare och vår grupp är så jävla bra. Allt är bra, än så länge, och det känns så bra att kunna säga det. Idag sade jag fel på engelska (sade tonight istället för last night, tåh) och det var lite pinsamt, men annars har jag faktiskt inte blivit mobbad eller utfryst. Har i och för sig inte berättat om min kärlek för Justin Bieber än, så vi får väl se hur det går med det. 

Att vara på internet kostar mig ungefär 6 kronor för 10 minuter, så jag kommer försöka spara lite på det. Använda pengarna på mitt personalkort till att köpa vin i Crew Bar istället. Imorgon är det en välkomstfest för oss 9 kadetter som just nu genomgår Academy-utbildningen.

Allt är så jävla intressant.

Vår lilla hytt, min säng är den med Fjällräven på.

jåg, day 1

lyxtoan

Vår tränare Nick och den lilla mexicanen i förgrunden är Tania.

Lucretia från Sydafrika.

Portugal och den där kända bron, antar jag.

Kadetterna stod uppradade så fint, för vi fick träffa kaptenen och de tre cheferna som är under honom.

Mina roomies.

Hav någonstans mellan Portimão, Portugal och Cadiz, Spanien.

Mina kadettkompisar. Alison, Tania, Lucretia, Kate och Carys.

Slut på meddelandet, vi hörs.

Lissabon

Okej, nu är jag framme i Lissabon. Jag sitter själv på mitt hotellrum, min hotellroomie Katarzyna från Polen gick precis för att gå på promenad med sina vänner. TREVLIGT FÖR HENNE ATT HON HAR VÄNNER DÅ det skiter väl jag i. 

Hur som helst. 

Dagen har varit lång. Den började med det svåraste med hela resan (än så länge...), det vill säga att säga hejdå till mamma och till Hemma. Jag är ju väldigt hemkär, och det är alltid svårt att åka, speciellt när man har en mor som blir lite förkrossad varje gång man lämnar. Jag kan ju inte påstå att jag är mycket bättre heller.  Och när man ska vara borta så länge och ska åka någonstans där  man inte känner en jävel och inte vet hur det ska sluta. 

Dagen har varit en känslomässig berg-och-dalbana och just nu kan man säga att jag befinner mig i en dal. Alla resor har gått bra, och så länge man har något för sina händer så kan man inte riktigt tänka på förvirringen och oron. Nu är jag ensam i hotellrummet och har ingen att prata med eller att lyssna på, och livet känns väl helt enkelt lite ensamt. Vilket inte är så konstigt, eftersom jag är helt ensam.

Ett skypesamtal med mamma ska nog göra livet bättre. 

__________________________

Okej. jag grät lite till mamma, och gick sedan ner och åt och hittade folk som också går ombord imorgon, ett par av dem för första gången. Jag mår så mycket bättre nu. Jag ska bara komma in i att prata engelska lite bättre, sen blir det åka av.

Imorgon blir vi hämtade klockan 08:00, och jag börjar min training på Seabourn Academy. Heja heja friskt humör, jag är ju för fan i Portugal.

Godnatt, livet.