standby

Om ni undrar vad jag gör om dagarna så är jag på standby för Seabourn, och jag kan bli inringd med ett dygns varsel. Den enda skillnaden rent fysiskt i mitt liv är att jag inte kan göra några långsiktiga planer, åka några längre sträckor, samt att jag har börjat få sura uppstötningar ett par gånger om dagen. Jag gissar att det beror på någon undermedveten stress, såvida jag inte utan min egen vetskap börjat bälja i mig obscena mängder "multivitamin"-"juice" från Tyskland eller liknande. 

Jag har köpt två par arbetsskor, ett par Ecco och ett par Vivobarefoot, köpt på mig en jävla massa smink, tvål, shampo, balsam, strumpbyxor och så himla vidare. Detta har, trots lånade pengar, resulterat i att jag endast har 22 kronor kvar på kontot. Ja, det och att jag var i Malmö i helgen och bland annat dansade röven av mig på All Out Dubstep. När varje dag kan vara den sista i Sverige blir det lite mer episka sammankomster med vänner. Det blir många avskedsfester. Fikorna blir fler, sorgligare och mer intensiva. Kramarna blir lite längre. Lite gosigare. Hejdå:na blir hårdare och mjukare. Vänner hör av sig lite mer, vårsolen värmer lite mer, det känns helt enkelt som att jag lever lite mer än vad jag brukar.


Det är helt jävla fantastiskt.